French Baroque Era Sculptor, 1620-1694 French sculptor, painter, draughtsman and architect. Puget was one of the outstanding artists of his century, but his style, formed by the Italian Baroque, did not however always find favour in the classicizing atmosphere of the French court, where Jean-Baptiste Colbert would describe him in 1670 as 'a man who goes a little too fast, and whose imagination is a little too heated'. Although the son of a master mason, Simon Puget (d 1623), Puget was largely self-taught, as were his brother Gaspard Puget (1615-after 1683), an architect, and his son Fran?ois Puget (1651-1707), a painter. Apprenticed in 1634 to a wood-carver, Jean Roman, in Marseille, he left in 1638 for Italy, spending some years in Florence and Rome close to Pietro da Cortona, presumably as a stuccoist and painter, although his part in the decoration of the Palazzo Pitti, Florence, Cortona's main project of these years, is not clear. From 1643 he practised sculpture and painting at the Toulon Arsenal, France's largest naval shipyard, where he was appointed to the wood-carving workshop: around 1645, for instance, he designed and supervised the decoration of the ship Le Magnifique (in 1646 renamed La Reine; destr.). According to some sources, in 1646 he made a second journey to Italy,   Related Paintings of PUGET, Pierre :. | Self-portrait ag | The Visitation af | The Visitation (detail) | Self portrait | Study of a Horse |
Related Artists:
PIENEMAN, Jan Willem.
b. 1779, Abcoude, d. 1853, Amsterdam,Painter, teacher, engraver and museum director. He trained with a wallpaper painter in Amsterdam, and at the same time he followed courses at the Amsterdam Stadstekenacademie, where he soon distinguished himself. His artistic and didactic gifts were recognized by the Napoleonic government, which in 1805 appointed him professor of drawing at the artillery and engineering school in Amersfoort. In 1816 he was appointed assistant director of the Mauritshuis at The Hague by William I. He frequently spent time at the Dutch court, where he gave painting lessons to Queen Wilhelmina and painted many portraits of members of the royal family. He also produced a few engravings.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Matthias van Helmont
Antwerp1623-after1679 Brussels